Jag upplever att jag aldrig kommer igång. Är som mest rädd för att lägga tid på det jag säger och vill tro att jag verkligen brinner för. Är det ett identitetssammanbrott jag är rädd för egentligen? En upplösning? Kanske har jag en så tydlig bild av vem jag är i det jag gör allra bäst, en bild jag tycker om, att jag inte vill riskera att den rubbas. Skriver jag skulle jag gå in och visa hur jag gör det egentligen. Vilken ton i mig som hörs starkast. Jag tycker inte om det. Jag tycker inte om att jag inte vill skriva “jag känner”. Krystar fram “upplever” istället. Ralph Waldo Emerson skrev om self-reliance. Jag fastnade för det begreppet för något år sedan. Vad helst jag gör, oavsett inspirationskällor, är det originellt och jag vill bli trygg i det. Jag vill drivas av tanken och inte stoppas av den.
Jag längtar efter att vara besatt av något, ändå känner jag mig urvattnad och blasé när jag återvänder till idéer jag haft och tänkt på en tid. Kanske har jag jag fastnat i kickar av att starta saker utan tillräckligt självförtroende att slutföra dem. Det befriade med att skriva är att tanken skapar något i stunden och jag får se det framför mig. Jag saknar känslan när jag inte skriver och jag vill hitta ett flöde. Mitt projekt denna höst att försöka och mitt verktyg är psychography. Metoden kan översättas till flödesskrivning och går ut på att du under en avsatt tid skriver utan att lyfta pennan från pappret. Jag kommer att arbeta med femminuters-intervaller, till att börja med en om dagen. För att få ett tydligt startskott utgår jag från ett ord och låter texten ta sig vidare från det.
Välkommen att utforska detta med mig. Jag kommer att samla potentiella favoritstycken i en flödeslogg här under; jag skulle bli överlycklig om du vill dela din egen i kommentarsfältet. Kärnan i detta är dock att sänka alla slags prestationskrav. Skriv utan förbehåll.
Flödesskrivning.
- Penna i handen och papper framför dig
- Tidtagare
- Ett ord – det första du kommer att tänka på? Eller öppna närmsta bok, blunda, peka.
- FEM MINUTER (eller annat valfritt intervall): SKRIV
- Läs igenom vad du skrev, är det något du vill spara i en flödeslogg?
Flödeslogg
Besatt . Det är ett perfekt block att vara besatt i ia alla fall. Rött. står notes på, i kopparfärg. Samma färg som spiralen. Blocket samma färg som min kudde och det passar så bra in i mitt liv. Mitt liv. Hon som skriver. Hon som dansar som älskar dansen. Säger att kroppen och själen vävs samman så. Att tanken blir konkret med pennan. Existerar bara i periferin egentligen. I en berättelse, som allt annat. Blir lite lycklig över att kunna stöta på en hel organisation som vill göra det god i världen så effektivt som möjligt. Värva så många som möjligt till att verkligen befästa det goda i hela sin korta tid på jorden. 80000 timmar av goda gärningar. Det var en karriär, i alla fall. Det alla, Alla kopplar till att tjäna pengar men som man tydligen använder ändå för 80000 timmar goda gärningar. Emma, vad ska vi göra? Detta blir väl beviset. Jag kan inte hålla mig till 80000 timmar av effektiv altruism. Jag kan inte vara effektiv, särskilt inte i altruism. Jag tittar ut genom fönstret från ett nytt provisoriskt skrivbord. Äter en morot fulare än vanligt skrev jag i en låttext dit jag precis kanaliserade min godhet. Egentligen är det väl en frustrationens klagan. Jag är utspridd. Min kropp doppad i alla världens vattendrag. Eller mina fingrar. Kanske kan någon hitta spår av mig. Men ingen saknar mig längre. Jag finns lika lite överallt. Jag vill bara vara besatt. Verkligen besatt, verkligen hänge mig. Skrika utomjordiskt om någon tar min tro ifrån mig, mina medel mina verktyg. Jag vill vara besatt och i hemlighet varas besatt av. Utom all tvekan besatt av. Så att det utomjordiska skrivet kommer tillbaka. Spränger allas trumhinnor, alla hjärtans tvekan, skär i alla hjärnors tankar kring förnuft och plikt och stoppsignaler.